Ayal Lindeman, utbildad sjukvårdare och Scientologi-frivilligpastor, som arbetat på Haiti sedan strax efter jordbävningen den 12:e januari, håller sitt löfte idag till en haitisk man vars ben amputerades för att rädda hans liv. 

Ralph-Mary Gedeon, 22 år, deltog i lektioner på en ingenjörsskola i Port-au-Prince den 12 januari, när hans skola kollapsade vid jordbävningen och begravde honom levande. Hans far, Raphael Gedeon, rusade till skolan och klättrade frenetiskt genom berg av raserade byggnader, ropade sin sons namn om och om igen tills han hörde Ralph-Mary skrika under spillrorna. I timmar använde Rafael sina händer för att försöka gräva ut Ralph. Oförmögen att flytta de tyngre delarna av spillrorna, sprang han till sina vänner för att få hjälp och tillsammans grävde de sig igenom betong, metall och damm. Inte förrän en och en halv dag senare nådde de slutligen Ralph.

Eftersom han var svårt skadad med vänstra benet krossat, tog de honom till det allmänna sjukhuset i Port-au-Prince, där han träffade Ayal Lindeman.

Lindeman, som är utbildad undersköterska, sjukvårdstekniker och Scientologi-frivilligpastor utbildad i katastrofhjälp, hade anlänt till Haiti bara några dagar efter skalvet, på ett Scientologi-sponsrat flygplan. Som ett av de första transportplanen som släpptes in i landet, kom det med mer än 100 haitiska läkare, sjuksköterskor och sjukvårdstekniker, och en stödkår av frivilligpastorer för att hjälpa dem ge medicinsk vård. På grund av sin utbildning hade Ayal utsetts till chef för organiseringen av intensivvårdsavdelningen på det allmänna sjukhuset.

Lindeman, som var veteran från räddningsaktionerna efter den 11 september 2001 vid Ground Zero, orkanerna Katrina och Rita, och andra svåra katastrofer, möttes av de värsta förhållanden han dittills hade upplevt, samlade ihop ett team av sjukvårdspersonal och Scientologi-frivilligpastorer och började städa upp på vårdavdelningar och organisera förnödenhetslinjerna och prioritera vården av de olika patienterna för de överarbetade läkarna. Medan läkarna kämpade för att rädda liv i primitiva operationssalar, såg Ayal och hans team till patienter som låg på bara madrasser nedsmutsade med exkrementer och blod, och en del hade varit utan mat och vatten i flera dagar.

Ayal lade märke till Ralph-Mary Gedeon och hans pappa Rafael, som aldrig lämnade hans sida, men kunde inte göra mycket för att lindra den olidliga smärtan i hans sons skadade ben, där blod ständigt sipprade fram. Ayal visste att även de stora doser av antibiotika Ralph fick inte skulle rädda hans ben. Hans njurar höll på att ge upp. Endast amputering av benet skulle rädda den unge mannens liv.

Men att vara amputerad på Haiti betydde att leva livet som en utstött. Han skulle inte kunna avsluta sin civilingenjörsutbildning. Han skulle vara beroende av andra resten av sitt liv. Ralph-Mary sade att han hellre ville dö.

Ayal som märkte faderns stora kärlek, sa till Ralph: ”Du måste leva ett långt liv, eftersom din pappa någon dag kommer att behöva dig, på samma sätt som han nu finns till här för dig.” Han lovade Ralph att om denne genomgick en operation, skulle han personligen se till att han fick en benprotes och fick både fysisk terapi och arbetsterapi, vilket han skulle behöva för att leva ett normalt liv. Ralph genomgick operationen – en amputation mitt på låret.

För att hålla sitt ord, kontaktade Ayal en gammal gymnasiekamrat, dr David Gibson, en ortopedkirurg, som undervisar vid Yale University och arbetar på sjukhuset Saint Raphael i New Haven. Dr Gibson gick med på att åta sig fallet. Sjukhuset Saint Raphael gick med på att täcka kostnaderna för hans sjukhusvistelse.

Ayal kontaktade då International Society of Transport Aircraft Trading (ISTAT)/Airlink, som arrangerade med ägaren till ett privat jetplan för att få Ralph till USA. Han skaffade också ett medicinskt visum för honom. Ayal och Ralph anlände till Connecticut. American Medical Response (AMR) ordnade med en ambulans från Tweed Airport i New Haven till sjukhuset.

Ayal Lindeman lever efter Scientologys frivilligpastorskårens motto: ”Det går att göra något åt det.”