Endast några dagar efter att Scientologi-frivilligpastorer och ledare för Cuauhtemoc-scouterna anlände till Iquitos i Peru, drabbades området av den värsta översvämningen på femton år. Här är berättelsen om vad de gjorde för att hjälpa människor i området.

Ett team scientologer från Mexico City förenade sig med Cuauhtemoc-scouternas Trupp 333 under en Scientologys frivilligpastorers goodwillturné, för att tillhandahålla exakta metoder till människor i Amazonas för att förbättra deras liv. Utbildade i praktiska metoder som utvecklats av Scientologys grundare L. Ron Hubbard, gav de sig iväg den sista april 2009 till Iquitos i Peru, inkörsporten till Amazonas. Föga visste de att de skulle hamna mitt i en naturkatastrof.

Omkring mitten av april hade flera veckors spöregn fått Amazonfloden att stiga till dess högsta nivå sedan Perus nationella meteorologiska och hydrologiska institut började göra mätningar och dokumentera dem. Det nationella civilförsvarsinstitutet, som förutsåg vad som skulle komma, uppmanade människorna att planera evakueringsvägar från sina byar och upp till högre liggande platser.

Röda korset tackade frivilligpastorerna/scouterna för deras effektiva arbete, och överlämnade uppskattande brev till civilförsvaret och frivilligpastorerna och rekommenderade att deras systerorganisationer i andra samhällen vid Amazonfloden ska välkomna frivilligpastorerna och deras värdefulla tjänster.

Teamet med frivilligpastorer och scouter skred till verket. De organiserade distribution av mat och mediciner vid hjälpstationerna och hjälpte människorna att installera sig. När de nu fått människornas omedelbara kroppsliga behov under kontroll, började de sitt verkliga arbete – att ge Scientologi-assister till de evakuerade. Assister är processer som utvecklats av Scientologys grundare, L. Ron Hubbard, vilka riktar sig till de känslomässiga och andliga faktorerna vid stress, trauma, sjukdom och skada.

Under de kommande två månaderna arbetade Scientologys frivilligpastorers goodwillturné jämsides med civilförsvaret med att organisera matdistribution, upprätthålla hjälpstationerna och tillsammans med Röda korset tillhandahålla första hjälpen. De utbildade också lokala scouter till frivilligpastorer, vilka anslöt sig till goodwillturné-teamet i deras ovärderliga tjänster.

Snart upptäckte medlemmar ur civilförsvaret en skarp kontrast mellan frivilligpastorernas hjälpstationer och andra: frivilligpastorernas hjälpstationer tömdes. Vid andra hjälpstationer var de evakuerade i allmänhet modfällda och förvirrade, osäkra inför framtiden – och lämnade inte stationerna för att återvända till sina liv. De som befann sig vid frivilligpastorernas hjälpstationer var däremot optimistiska, och till och med glada. Invånarna arbetade tillsammans i team, planerade byggnadsprojekt för att återuppbygga sina hem, sökte efter och hittade nya jobb och flyttade tillbaka till sina hem så fort som möjligt. De gick vidare med sina liv.

Ryktet spreds vidare och snart kontaktade befattningshavare från städerna Nauta och Punchana frivilligpastorerna och bad dem ge seminarier i studieteknologi och grunderna i kommunikation till skolor i området. Ungefär 1 800 elever senare, innan goodwillteamet fortsatte sin turné nedför Amazonfloden, överlämnade skolförvaltningen till dem introduktions- och rekommendationsbrev där de uppmuntrade andra skolor att införa studieteknologin och kommunikationsprogram även till sina elever.

Civilförsvaret och Röda korset bekräftade även Frivilligpastorernas och scouternas effektiva arbete och överlämnade uppskattande brev till dem, där de rekommenderade att civilförsvarets och Röda korsets systerorganisationer i andra samhällen utmed Amazonfloden, välkomnade frivilligpastorerna och deras värdefulla tjänster.